Tvåtusentolv

Jag hade i alla fall tänkt att sammanfatta året. Har träffat så otroligt många människor i år, vart ska jag börja? Jag var med i GT och pratade live i p3 morgonpasset, gjorde lila dip dye, dreads och färgade hela håret lila, fick 950kr att handla på Bengans. Fick reda på vad illuminati var och spenderade onsdagskvällarna på konstmuseet. Spelade för första gången för riktig publik med skolan. Jobbade en hel sommar, köpte en undervattenskamera som jag blev helt fast vid och tog med mig vart jag än var. Jag började fota analogt. 
 
Åkte till Tandådalen, Mallorca, Stockholm och Lund. Jag sålde min moppe, var vegetarian i en månad, gick ut ettan och fick veta att jag ska flytta hemifrån i Januari. Mina Luleåkompisar kom på besök i en vecka, jag saknar dem så himla mycket och jag hade så himla roligt. 
 
Men det bästa har väl varit alla konserter. Jobbade på Siesta festivalen där jag såg en mängd artister. Timbuktu sprang förbi mig, jag skrek åt Familjen och fick prata med Svenska Björn Stammen.  Festivalen avslutades med Lars Winnerbäck. 
 
Någon månad innan det så var jag i Oslo och såg på Nicki Minaj. Det var väldigt roligt, Sverige hade just vunnit eurovision och i kön sattes vinnarlåten på, norrmännen var duktigare än oss och kunde hela utantill. 
 
Sen var det alla Bengans konserter, fick träffa Kristian Anttila, Krunegård och Thåström på Bengans. Kristian Anttila såg jag även två gånger till och fick alla tre gånger autograf och han kände till och med igen oss, snodde hans spelschema. Krunegård fick jag se på Trädgår´n, han var väldigt bra live och det var kul, träffade väldigt roliga människor. Träffade då också Alice b. Min bror bjöd mig på Thåström på Röda Sten, i födelsedagspresent. Alla tre killarna är så himla coola. 
 
Kulturkalaset drog igång, Melissa Horn, Little Marbles, Kristian Anttila och Familjen. Familjen slog ut en tand på scenen den kvällen
 
Men det bästa var min super helg. Samma helg som jag fyllde 17 år så spelar först Lars Winnerbäck den 13 juli och på min födelsedag spelar Kent 14 juli.  Jag köar hela dagen till Lasse och får stå längst fram i mitten. Pratade med vakterna, en av dem hette Robert han var någonslags chef.  När vi står där säger min vän ”Linnéa! Lasse är där” Jag förstår ingenting men så står han i diket och signerar. Jag fick alltså träffa Lars Winnerbäck, han snodde min penna i cirkus två minuter, kom tillbaka och sa med hans röst, ”vems penna var det”. Jag minns att jag efter det sprang ut och mötte upp en annan vän som skulle sova hos mig och jag skrek ”Vad som händer nu, spelar ingen roll. Jag har träffat LARS WINNERBÄCK!” 
 
Dagen efter går vi upp extra tidigt, men kommer ändå ganska sent till kön till Kent. Folk tältade utanför. Min mamma och styvfar kommer förbi med frukost och alla mina presenter. Vakt Robert kommer förbi och hälsar och jag säger att jag fyller år. När vi kom in så står vi längst fram fast åt höger. Då kommer vakt Robert och frågar om jag fått några presenter, varav efter han säger ”Vänta här efter konserten ska du få en av mig också” Under konserten fångade jag Samis en av tre vattenflaskor. När konserten var slut kom Robert fram till mig och gav mig ett plektrum, ett Kent plektrum. Då brast det. 
 
Det har vart ett bra år ändå. Det avslutades på bästa sett. Ser fram emot ett nytt år. Snart ska jag få flytta hemifrån, fylla arton, Lars Winnerbäck, Hästpojken och Håkan Hellström släpper nytt, Håkan Hellströms konsert. 

Kommentarer

Kommentar:

Vad du heter:
Kom ihåg mig då - Lars Winnerbäck

E-post:

URL/Din adress:

Skriv din text här:

Trackback


Linnéa Casteborn


Jag har redan uppnått ett av mina livsmål, jag har träffat Lars Winnerbäck.

Jag är en skivälskade estetare, som gärna hänger på Bengans, Röda Sten eller i någon av Göteborgs parker. Går andra året Estetisk linje med musik och pratar mest om Lars Winnerbäck, politik, Dr. Martens eller potatis.

Varning för stavfel





RSS 2.0