För fyra år sedan fick jag se en person så som jag har följt sen jag var nio år. För fyra år sedan stod jag precis där, mitt i massan. Sjung så starkt jag kunde, sjung ut alla mina känslor. Detta var min fösta riktiga konsert med min idol, Lars Winnerbäck.

 

Visst låter det klyschigt att säga att han alltid har funnits där? Men så sant som det är sagt, alla de svåraste studerna alla de glada stunderna har hans musik gjort mig lugn och det är en trygghet varje gång jag hör honom prata eller sjunga. 

 

Efter min första konsert har det blivit några till, men jag kommer alltid att minnas just den dagen. Hur lycklig jag var och hur jag ville att den känslan som jag hade aldrig skulle försvinna. 

 

Jag vill bara säga grattis till dig på din dag, 37 långa år. Lars Winnerbäck är väldigt fin.